30 november 2011

Fika med Anja

Anja och jag befann oss i samma öldrickande gäng i lördags och när det kom fram att hon gärna ville lära känna nya människor berättade jag om mitt kaffeprojekt. En stund senare var det bestämt, den kommande onsdagen skulle vi fika. Idag alltså.

Tjugo i tolv gick det upp för mig att det var klockan tolv vi skulle ses, inte klockan ett som jag trodde. Det var bara till att springa ner och hoppa upp på cykeln och trampa iväg. Jag hann, och som vanligt när jag stressar iväg så är det alltid värt det.

Trots att vi alltså träffats en gång visste jag ingenting om Anja, men aningen lite mer vet jag allt nu. Det är minst lika roligt att träffa människor som jobbar med något helt annat än vad jag någonsin gjort (och kommer att göra) som det är att träffa någon som rör sig inom samma fält. Jag får en inblick i något helt annat. I allmänhet brukar det vara så att man ändå hittar någonting gemensamt – att man liksom letar sig fram till det – och det kan vara precis vad som helst. Det är en av de roliga aspekterna med nya människor. Anja jobbar som jobbcoach. Vid en första tanke på det yrket hade jag kanske inte tyckt att det verkat speciellt intressant men nu gör jag det helt plötsligt, för att jag vet vad det innebär. Inte alltid helt lätta uppgifter dock.

Jag tycker i och för sig att det mesta är intressant... eller jag försöker att få allt intressant. Dessutom är människor intressanta överlag, det är ingen myt att alla har en historia att berätta. Och jag gillar att lyssna.

En sak jag har tänkt på, efter mina olika kaffefikor, är ålder. Eller snarare avsaknad av ålder, för det är nämligen någonting som aldrig har kommit på tal. Det är helt enkelt inte viktigt och det gillar jag.

Ibland tänker jag att mitt projekt är en ursäkt för att lära känna nya människor, men eftersom det fungerar så är det ju en ganska bra ursäkt, ett bra projekt. Ett givande projekt, förhoppningsvis inte bara för mig. Jag och Anja sa också att vi ska ses igen, jag hoppas det blir av!

Vi träffades på Café Grannen (Värnhem) och dit kan jag definitivt tänka mig att gå igen. Mysigt och inte alls speciellt dyrt.

2 kommentarer:

pop my heart. sa...

Jag tycker att det här projektet verkar sjukt roligt och spännade. Synd bara att jag bor i fel stad (Sthlm).

Karin sa...

Roligt att höra! Jag får helt enkelt börja åka runt lite mer i Sverige tror jag.

Eller så kan du starta ett liknande projekt i Sthlm!