30 november 2011

Fika med Anja

Anja och jag befann oss i samma öldrickande gäng i lördags och när det kom fram att hon gärna ville lära känna nya människor berättade jag om mitt kaffeprojekt. En stund senare var det bestämt, den kommande onsdagen skulle vi fika. Idag alltså.

Tjugo i tolv gick det upp för mig att det var klockan tolv vi skulle ses, inte klockan ett som jag trodde. Det var bara till att springa ner och hoppa upp på cykeln och trampa iväg. Jag hann, och som vanligt när jag stressar iväg så är det alltid värt det.

Trots att vi alltså träffats en gång visste jag ingenting om Anja, men aningen lite mer vet jag allt nu. Det är minst lika roligt att träffa människor som jobbar med något helt annat än vad jag någonsin gjort (och kommer att göra) som det är att träffa någon som rör sig inom samma fält. Jag får en inblick i något helt annat. I allmänhet brukar det vara så att man ändå hittar någonting gemensamt – att man liksom letar sig fram till det – och det kan vara precis vad som helst. Det är en av de roliga aspekterna med nya människor. Anja jobbar som jobbcoach. Vid en första tanke på det yrket hade jag kanske inte tyckt att det verkat speciellt intressant men nu gör jag det helt plötsligt, för att jag vet vad det innebär. Inte alltid helt lätta uppgifter dock.

Jag tycker i och för sig att det mesta är intressant... eller jag försöker att få allt intressant. Dessutom är människor intressanta överlag, det är ingen myt att alla har en historia att berätta. Och jag gillar att lyssna.

En sak jag har tänkt på, efter mina olika kaffefikor, är ålder. Eller snarare avsaknad av ålder, för det är nämligen någonting som aldrig har kommit på tal. Det är helt enkelt inte viktigt och det gillar jag.

Ibland tänker jag att mitt projekt är en ursäkt för att lära känna nya människor, men eftersom det fungerar så är det ju en ganska bra ursäkt, ett bra projekt. Ett givande projekt, förhoppningsvis inte bara för mig. Jag och Anja sa också att vi ska ses igen, jag hoppas det blir av!

Vi träffades på Café Grannen (Värnhem) och dit kan jag definitivt tänka mig att gå igen. Mysigt och inte alls speciellt dyrt.

25 november 2011

Fika med Anna


Jag steg in på cafét ungefär tio minuter innan avtalad kaffedejt. Nyfiken småtittade jag på alla inkommande gäster i hopp av att någon skulle stega fram till mig och min stora röda halsduk (som jag återigen använde som signalement). Själv hade jag däremot absolut ingen aning om hur Anna skulle se ut eller vad hon skulle ha på sig.

Ganska precis klockan ett kom Anna. Hon såg ut att veta vem hon skulle gå fram till, jag var nog i och för sig också den enda som satt ensam vid ett bord. Vi tog i hand och började prata lite löst om det här kaffeprojektet... sen pratade vi på i ungefär en och en halv timme till!

Att fika med Anna var hur fint som helst, och eftersom hon också sysslar med konst och textil hade vi inte direkt brist på samtalsämnen. Vi pratade ateljéer, utställningar, livet i allmänhet och snuddade vid en diskussion om att definiera konst/konsthantverk/textilkonst.

Det är egentligen inte så svårt att prata med någon jag aldrig träffat innan har jag märkt, det finns ju liksom fortfarande allt att fråga så att säga. Jag märker också att jag har blivit lite mindre nervös för varje gång det är dags för en ny fika med en "okänd". I alla hittills fikade fikor inom ramen för det här projektet skulle jag definiera mina fikakompanjoner som nya vänner... eller i alla fall nya bekantskaper som jag absolut kan tänka mig att träffa igen. Att sitta mitt emot varandra under en längre stund är ett ganska bra sätt att börja lära känna någon på... inte så konstigt egentligen, men nu vet jag att det är så.

Efter cafébesöket tog vi en tur till en ganska nyöppnad secondhandaffär, och bestämde att det här måste vi nog göra om!

Eftersom det var lunchtid passade vi på att äta varsin dagens: pumpasoppa med sallad och kaffe. Det enda som var mindre bra var att jag glömde mitt minneskort till kameran, så jag fick istället fota med min mobil...

12 september 2011

Fika med Cecilia


Inte heller den här gången kände jag mig speciellt nervös utan snarare enbart peppad. Det som slår mig nu, när jag precis har kommit hem, är att efter alla hittills fikade projektfikor har jag varit så ofantligt peppad att jag knappt kan sitta still. Tänk att en fika kan ge så mycket energi. Det gör såklart alla möten med inspirerande människor – inklusive de jag redan känner menar jag – men ändå är det något speciellt med att träffa någon jag inte alls känner. Nya människor ger alltid nya infallsvinklar och nya tankar, vilket alltid är något positivt.

Ganska exakt klockan fem stegade jag fram till vår uttalade mötesplats. Cecilia stod redan där, i en turkos/svart skjorta precis som hon hade skrivit i mejlet. Vi hälsade och småpratande började vi promenera bort mot Lilla Kafferosteriet.

Cecilia är på tillfällig jobbvisit i Malmö, timmarna innan vår fika hade hon lärt ut Illustrator till ett litet gäng i behov av kunskap. Därtill är hon också illustratör och därför blev det ganska snabbt snack om sådant som relaterar till det. Vi pratade även webb, programmering, datorspel och det fina med att ha en egen ateljé. Jag fick tips på en massa roliga grejer, till exempel Fotosöndag och Stockholm Night Owls, båda dessa är roliga företeelser jag inte visste existerade. Både jag och Cecilia har dessutom erfarenhet av att plugga på ett för oss nytt, och mindre, ställe under tre års tid.

Och ja, återigen fick jag vara med om en fantastiskt trevlig fika!

Kaffedrickandet planeras vidare

Karin: Mitt förslag är att vi ses utanför Hansakompaniet, vid den stora ingången där det ligger ett café (Espresso House eller något liknande).
Cecilia: Perfekt! Vad sägs om 17? Jag har turkos/svart skjorta, blå jeans och svart väska.

8 september 2011

Fika med Angelica


Den här gången var jag inte alls lika nervös, nu hade jag ju redan varit med om det här i alla fall en gång. Kanske var det min nya mer avslappnade stil som gjorde att jag kom tre minuter för sent, fast jag vill också flika in att det var en väldig rusning på cykelbanan.

Alltså jag gillar verkligen det här projekt, det är hur kul som helst att sitta ner en stund med en person jag aldrig träffat förut. Jag tycker om att höra andra berätta om hur de har kommit dit där de befinner sig nu, vilka val de gjort och vilka vägar de gått. Att fika med någon är inte alls samma sak som att träffa en ny person på till exempel en pub eller fest, tycker jag. Det här är något jag rekommenderar starkt, och vill du inte fika med mig så bjud ut någon annan du inte känner.

Angelica sysslar också med konst, och textil. Just nu går hon på Malmö Konsthögskola och därför var det kanske inte så underligt att många av samtalsämnena innehöll just konst och konstskolor. Arbetsprover, gallerier och ateljér, könsfördelningen bland konstnärer på etablerade gallerier resonerade vi också om. Dessutom snuddade vi vid ämnet att vara en dekadent konstnär.

Det känns lite som att jag lämnar ut människor jag skriver om här, men eftersom de har gått med på att fika med mig inom ramarna för det här projektet antar jag att det är okej. Om någon skulle önska att vara anonym skulle det givetvis gå fint det med.

Än en gång blev jag inspirerad, i och för sig är det svårt att bli annat när man fikar med någon som sysslar med intressanta saker. Själv hade jag med mig lite tips och trix vad gäller stickmaskiner. Mitt dryckesval föll återigen på en sojalatte, Angelica valde däremot te. Café Agnes var ett fantastiskt ställe, även den här gången satt vi kvar till stängningsdags. Ännu en skittrevlig fika!

7 september 2011

Planerar fika nummer två

Karin: Vad sägs om torsdag halv fem?
Angelica: Ja, kul! Vi säger torsdag halv fem! Blir fint!

Angelica är tjejen som fick mig att starta upp det här projektet igen. Förra veckan fick jag ett mail med följande text: Jag följde din blogg/hemsida för något år sedan, tittade nu in på den igen. Minns att du då hade ett projekt att du ville gå ut och fika med människor du inte kände. Gäller det fortfarande?

Jag och Angelica har också redan bestämt att vi ska prata lite om stickmaskiner!

6 september 2011

Fika med Mirijam

Jag var 15 minuter för tidig till vår uttalade tid, passade på att köpa en sojalatte och slog mig sedan ner på den lilla trottoar-uteserveringen. Hann också fundera lite över hela det här fikaupplägget, är jag tillräckligt social för ett sånt här projekt? Tänk om vi sitter tysta och bara stirrar på varandra? Exakt klockan fyra dök Mirijam upp.


Det blev inte tyst. Däremot var vi de sista som lämnade stället och cafébiträdet fick till och med, vänligt med bestämt, förvarna oss att snart är det bara våra möbler som skall bäras in. Jag måste erkänna att jag var lite nervös i början, men bara några sekunder senare var det hur trevligt som helst. Mirijam är skitcool och håller på med en massa spännande saker. Samtalsämnena gick från husköp, via en hel del hundsnack, till fallskärmshoppning och mc-körkort. Diverse resmål, screentryck och diskussioner om stipendier hann vi också med. Och vad kan man egentligen odla på en inglasad balkong? Det finns många saker att fråga när man träffar någon man från början inte vet någonting om.

Nu är jag hemma och tänker... att... det är verkligen pepp att träffa nya människor, det ska jag alltid fortsätta med. Det är kul (och viktigt) att träffa personer som sysslar med andra saker än vad jag själv gör. Dessutom var Mirijam inspirerande, vilket alltid är en suverän egenskap.

Om ni undrar vart vi drack vårt kaffe kan jag berätta att det var på Chez Madame, ett ställe jag definitivt ska återvända till. Har du inte hunnit spana in Mirijams blogg så kan du göra det här. Själv hade jag valt att inte kolla så mycket på hennes blogg (vars adress stod i mailet jag fick) innan vår fikadejt eftersom jag inte ville veta för mycket, men nu, nu får jag kolla.

-

Och vad tyckte då Mirijam kanske du frågar dig? Jo, det kan du läsa här.

5 september 2011

Jag planerar in projektets allra första fika

Karin: Det låter skitbra! 16:00 i morgon.
Mirijam: Ska du ha en nejlika i knapphålet eller hur ska jag känna igen dig?
Karin: Just det, jag måste ha ett signalement. Okej. Jag står utanför, i brunt långt hår, med en stor stickad röd halsduk. Och så hoppas jag på att det inte är fler som står utanför just det caféet, just då, och ser lika förvirrade ut!
Mirijam: Okej, jag är jätteblond och har en skruttig grön/svart gammal cykel!

4 september 2011

Ensamkaffe – men inte så länge till

Idag dricker jag långkaffe i min favoritmugg, ensam, hemma i fåtöljen. Det ska det dock snart bli ändring på för alla redan har jag fått kontakt med två stycken fikasugna brudar.

3 september 2011

Drick kaffe med mig - Projektbeskrivning

Som ni kan läsa här bredvid är det här är ett projekt som går ut på att jag fikar med minst en annan person.

wikipedia läser jag att fika är en social institution i Sverige. Det innebär att man tar en paus från en aktivitet för att dricka kaffe eller någon annan dryck med vänner, familj eller bekanta. Denna tradition av en kaffepaus med något tilltugg är centralt i svensk kultur, med svenskar som en av världens största kaffekonsumenter. Ordet fika, i betydelsen att dricka kaffe, finns belagt sedan 1910 och kommer från månsing. Man vände på ordet "kaffi" (en sidoform till 'kaffe'). Från verbet bildades sedan ordet "fik", i betydelsen "kafé", "konditori". Månsning är i sin tur ett hemligt språk som förr användes av bland annat kringresande knallar. Det "hemliga" bestod i att man bytte ut vissa ord mot andra mer svårbegripliga. Skälet till detta var att man kunde prata om leverantörer eller kunder när de var i närheten, utan att de skulle förstå.

Det är inte så att jag tycker att jag är en ovanligt exceptionell människa alla borde fika med utan snarare är jag intresserad av att träffa människor jag kanske inte skulle få chansen att möta annars. Jag vill helt enkelt sitta ner en stund, med en människa som inte tillhör min umgängeskrets eller familj. Kanske har vi hur trevligt som helst, kanske blir det en totalflopp, det återstår att se. Det här är också en utmaningen för mig själv av den anledningen att jag inte är jättebra på att ta kontakt med nya människor. Jag är också nyfiken på de tankar och frågor som kommer att uppkomma, både från mig själv och andra.

Det kan förstås hända att det inte är någon som vill dricka kaffe med mig, detta är en risk jag få ta. Jag är heller inte säker på att jag själv skulle svara på en "annons" som den här eftersom "jag" skulle kunna vara vilken galning som helst. I den här bloggen kommer jag i alla fall att berätta om mina erfarenheter... om det blir några. Eftersom jag ännu inte vet vad som kommer att hända, eller vad jag kommer att känna, låter jag projektet i sig bestämma riktning. Det går bra att vara anonym (i den här bloggen) om du som eventuell blivande fikakompanjon så önskar.

Hur går du till väga om du vill fika? Maila mig på kaffe@karingranstrand.com så bestämmer vi tid och offentlig plats (jag är öppen för förslag).
Var finns jag? För det mesta i Malmö.
Bra att veta? Te, saft, vatten eller något annat går förstås lika fint som kaffe. Och jag vill förstås gärna fika med dem jag redan känner också, men då utanför det här projektet (tror jag).

Alla behöver en fikapaus!
/Karin